Januari - Början på vägen ner

I januari hade jag en tydlig plan på vad detta året skulle gå ut på. Jag har ju, som ni säkert vid det här laget förstått, en ganska bra uppfattning av hur min drivkraft kan skapa. Jag har t.ex lärt mig göra pullups från att knapp kunna hänga i riggen. Jag har från att ha varit livrädd för att vara upp-och-ner-på lärt mig göra både Handstand Pushups och gå på händer. Jag har med hjälp av träning skapat större kroppskontroll och kroppsmedvetenhet. Allt detta skulle nu leda vägen till min allra första Muscle-Up. En muscle up för er som inte vet är när man hänger i ringarna, drar sig upp först till en pullup, sen genom ringarna till botten av en dip och sen pressar ut till ett toppläge. Visst låter det jobbigt bara att läsa? Jag tänkte alltså göra detta fysiskt.

Jag ringde min PT och berättade om mina planer. Om hur dedikerad jag var mentalt och att jag skulle göra allt för att klara min Muscle Up. Jag skulle äta, sova, leva och träna för den. (känner vi kanske igen detta maniska beteende från tidigare delar av mitt liv?) Vi satte igång träningen och jag började köra 1-2 pass / vecka endast fokuserat på Muscle Up. I början av en övning - som man är dålig på - krävs enormt mycket grundarbete. Mina svagheter var väldigt svaga. Detta gör också att man i princip bara gör saker man är dålig på. Jag ville se resultat snabbare, och la in specifik Muscle-Up träning 3-4 pass / vecka. Till sist beslöt jag mig att endast fokusera på den träningen (överkropp) och endast köra ben (underkropp) var 14e dag när jag och Andreas tränade ihop varannan lördag.

Jag kan säga att jag kom inte speciellt långt. Redan efter en vecka kände jag hur omotiverad jag var, att gång på gång gå in i gymmet och göra något jag inte var bra på. Att varje pass känna mig dålig. Till skillnad från underkropps-träning där jag generellt känner mig väldigt stark och bra. Det blev aldrig några kontraster i träningen på att göra lite saker man är bra på och lite saker man är dålig på. Utan jag gjorde bara det jag var dålig på och såg inte heller de förbättringar som faktiskt kom. Utan bara att jag var dålig.

När motivationen var som lägst, och jag inte ens ville se ett par ringar i gymmet, skulle vi lägligt nog på skidsemester! Detta var från 9-16 feb, så vi har precis glidit över i ny månad. Helgen innan hade jag haft en jätterolig inspirationsdag på ett gym i Gislaved, och jag var även i full fart med mitt nya BOOTCAMP-koncept. I privatlivet hade min trasiga relation börjat resan mot återuppbyggnad. 

Sakta men säkert kände jag hur energin blev lägre, motivationen svalnade och allting kändes mindre och mindre roligt. Fortfarande kunde jag inte förstå vad det var som hände inom mig.