Yogakursen med Erika

Dagarna gick och sakta men säkert kom jag in i mina nya och bättre rutiner. Jag tränade fortfarande inte speciellt mycket (alltså stryka i gymmet) men yogade minst en gång om dagen och mediterade kanske totalt 20 uppemot 60 minuter om dagen. Detta gjorde att jag kom närmre mig själv igen, och jag började hitta tillbaka till mitt både mitt mentala och fysiska jag. Eftersom jag inte hade tränat på ungefär en månad hade den fysiska depressionen lagt sig och jag kände att den utmattningen jag känt av tidigare passerat.

Veckan efter eventet och att jag läst Yogagirl's bok hade jag anmält mig på en Yogakurs på Yogainstitutet. Anledningen var bland annat att jag ville få bättre verktyg för att yoga själv, alltså inte bara följa klipp på Youtube hela tiden då jag kände att det begränsade mig. Jag ville kunna skapa egna pass och få en bättre förståelse för praktiken yoga. Så jag bokade mig på en kurs på Yogainstitutet som skulle löpa på i 7 pass. Dagen kom, söndagar 15.00 var tiden och jag sa hejdå till Andreas som gick till jobbet den morgonen. Satt kvar vid datorn och jobbade tills klockan slog 14. Det var då jag hade bestämt mig för att gå bort.

En sak inte många känner till om mig är att jag ibland kan gripas av oerhört mycket ångest vid tillfällen liknande detta. Scenariot kan liknas vid kombination eller även var för sig att ha "bokat en tid utanför mitt ordinarie schema",  när jag ska närvara en "ny aktivitet med nya människor", när jag ska "träffa en ny person för första gången". I stunden när jag bokar vill jag, men när det närmar sig vill jag boka av. Jag fegar ur och vill inte längre. Jag känner mer och mer ångest ju närmare det är dags att ta sig iväg. Många gånger under mitt liv har jag bokat av, ställt in av alla möjliga anledningar och lögner. Många gånger har jag också gått, med insikten av att det faktiskt var trevligt och kul. Jag vet inte varför det är så, för samtidigt älskar jag till exempel att stå på en mässa och prata med folk eller vara social generellt. Men jag tror det som skiljer sig är när jag ska vara en genuin version av mig själv eller kan spela en roll av mig själv. Jag är mig själv även i min roll (på ex en mässa) men att komma som en ren och skär version av mig själv (tror jag) ibland kan vara det som skrämmer mig. 

I detta fallet var det inte så. Jag har nog aldrig sett fram emot en ny aktivitet så mycket, de nya möten jag skulle få uppleva den eftermiddagen. Den, i mitt schema, konstiga tiden jag skulle utöva detta på. Jag liksom bara ställde mig i ledet och gick dit. Kom i god tid (vilket också är sjukt ovanligt), hann landa på mattan innan passet började och känna in stämningen. De flesta var förväntansfulla tror jag, inte minst jag. 

Erika, läraren av passet, kom fram och hälsade. Jag gillade från första stund hennes härliga energi och glada leende. Hennes kroppsspråk och sätt att tillrättavisa oss i passet var helt i linje med min humor och seriositet. Jag hade verkligen hamnat helt rätt.

Jag är så glad och tacksam för att det var just Erika som stod där och skulle vägleda mig genom 7 veckor av yogapositioner, då jag vid tidigare försök på olika yogastudios inte hittat någon som känts helt rätt. Erika var allt jag sökte och jag kände att jag äntligen hade hittat hem i yogan på nytt.